Grundaren

Om Laszlo Szombatfalvy, grundare

Global Challenges Foundation grundades 2012 av den svenske finansanalytikern och författaren Laszlo Szombatfalvy (f 1927). Ett par år tidigare hade han publicerat boken Vår tids största utmaningar (Ekerlids Förlag 2010), i vilken han analyserar och riskvärderar de största hoten som mänskligheten står inför samt diskuterar möjligheterna att bemästra dem. Boken är även utgiven på engelska, kinesiska, tyska, franska och spanska.

Laszlo Szombatfalvy har även skrivit boken Känslor och förnuft – en bok om moraliska beslut (Ekerlids Förlag 2011).

I intervjun som följer berättar László om sin bakgrund och yrkesbana, vad som ledde till att stiftelsen grundades, och hur han ser på de globala katastrofrisker som hotar mänskligheten.

Berätta lite om ditt tidiga liv, när du växte upp i Ungern. Hur var dina familjeförhållanden och vilka faktorer påverkade dig?

Jag växte upp som sladdbarn i en medelklassfamilj, med en sex år äldre bror och tre ännu äldre systrar. Min mor var hemmafru och min far började som läroverkslärare och var vid pensioneringen departementsråd i utbildningsministeriet. Jag tror att jag blev mest påverkad av att min far minst en gång i veckan brukade sätta sig bredvid min säng på kvällen – när jag var mellan ca 6 och 15 år – och sade att vi kunde ”diskutera” om jag hade lust till det. Jag kunde fråga honom om vad som helst som jag hade funderat över eller ville veta. Samtalen – om allt från evighetsmaskiner till rättvisan – tog omkring en timme. Jag tror att dessa stunder väsentligt har påverkat mitt tänkande under hela livet.

Vilken inverkan hade andra världskriget på dig?

Andra världskriget dominerade min tonårstid. Jag tog studenten 1945, några månader före krigsslutet. Min bror dog i ett ryskt arbetsläger i sviterna av kriget. Budapest var under två månader en belägrad och ett flertal gånger även flygbombad stad, så jag fick uppleva krigets prövningar för de civila. Jag övertygades om att det varken finns humana eller rättvisa krig och jag trodde och hoppades att atombombernas existens skulle innebära slutet för alla krig.

Hur var det att se tillkomsten av en ny global organisation (FN) – ett system som växte fram ut andra världskrigets ruiner?

Jag tyckte att det var helt naturligt att man skapade en världsorganisation med syftet att förhindra alla framtida krig. Tyvärr har det blivit en halvmesyr som inte förmått leva upp till detta mål. Min slutsats – sent omsider – är att inget styrsystem kan garantera att vi slipper framtida krig– såvida vi inte genomför en global och total nedrustning.

Vi vet att du arbetade som trollkarl – kan du berätta lite mer om det?

Efter studenten läste jag juridik i tre år. Jag ville bli domare. Men plötsligt, cirka ett och ett halvt år före examen, sattes det upp ett meddelande på universitetets anslagstavla med en lista på ca 20 böcker i marxism-leninism som alla studenter måste läsa in och tenteras i innan de kunde få sina diplom. Därmed var politiseringen av juristyrket uppenbar. Jag vände på klacken och avbröt studierna. I stället skrev jag in mig på den statliga artistakademins trollerilinje. Trolleri hade tidigare varit min hobby. Artistyrket var det minst politiserade i det dåvarande Ungern. Ett par år senare var jag utexaminerad, professionell trollkarl, vilket jag nästan kunde försörja mig på. Vid sidan av detta handlade jag med begagnade böcker, min andra hobby. Verksamheten bedrev jag i mitt lilla ”antikvariat” - inhyst i mitt sovrum.

Trolleriet har också en annan dimension. Eftersom trollkarlar förväntas göra det omöjliga, funderar en trollkarl inte så mycket på om någonting är genomförbart utan fokuserar på hur det vore möjligt att göra det.

Hur påverkade händelserna i Ungern 1956 dig? Varför reste du till Sverige och hur upplevde du ankomsten dit?

1956 var de flesta ordentligt trötta på kommunismen. Revolten gav mig en oväntad möjlighet att lämna systemet. Att jag valde att söka mig till Sverige – två av mina systrar flydde till USA – berodde främst på att vi kände ett mycket trevligt gammalt, judiskt par som bodde i samma hus. Deras yngre kvinnliga släkting fick komma från koncentrationslägret i Tyskland direkt till Sverige, gifte sig och levde i Stockholm. Hon brukade besöka det gamla paret och berätta om förhållandena i Sverige, som jag tyckte lät mycket sympatiska. Dessutom låg ju Stockholm bara en tvåtimmars flygresa från Budapest.

Ankomsten till Sverige och de första månaderna i flyktingläger var helt problemfria och över förväntan. Det enda som saknades var undervisning i svenska. Jag kände mig dövstum. Jag kunde ingen engelska (i skolan läste jag bara latin, tyska och franska) och mitt enda hjälpmedel var en ungersk-svensk ordlista med ca 600 ord. Jag var därför i stor utsträckning hänvisad till naturmetoden, d.v.s. att lyssna och läsa och därefter försöka gissa betydelsen.

Hur etablerade du dig i Sverige? Hur försörjde du dig?

Under de första tre åren arbetade jag som tryckeri- och lagerbiträde och drygade sporadiskt ut inkomsten som trollkarl på kvällarna. När mina språkfärdigheter var tillräckliga läste jag en ettårig kurs på ett handelsinstitut, vilket ledde till en anställning på Svenska Shells redovisningsavdelning. På kvällarna läste jag en kurs i företagsekonomi per korrespondens. Tack vare detta blev jag intresserad av aktier och 1966 började jag göra börsaffärer i mycket blygsam skala. År 1972 – när jag hade tjänat ihop hundratusen kronor i startkapital – sa jag upp min anställning och började ägna all min tid åt finansanalys och investeringar i aktier. Under ett antal år var jag också extern medarbetare i en affärstidning, där jag skrev företagsanalyser. Jag var även delägare i en fondkommissionärsfirma.

År 1987 insåg jag att jag hade mera kapital än vad jag och min familj behövde och att jag ville ägna mig åt andra saker än att tjäna pengar. Samtidigt tyckte jag att kursnivåerna på börsen var tillräckligt höga, så jag avvecklade min aktiva börsportfölj – lyckligtvis strax före den stora börskraschen.

Kan du förklara något om ditt sätt att se på risk, och hur du utvecklade din risk- och värderingsmodell? Varför hade inte någon annan kommit på detta tidigare?

Jag tror inte att mitt sätt att se på risk i grunden skiljer sig nämnvärt från hur andra gör – eller åtminstone borde det inte göra det. Det finns dock två saker som skiljer mitt förhållande till risk från ganska många andras.

För det första: När jag tar en risk vill jag veta hur stor risken är och bedöma om det är klokt att ta risken – om jag kan välja. Jag tror att alltför många hellre förtränger riskerna än att analysera dem. En del avfärdar t.o.m. riskfrågan med plattityder som ”det är riskfyllt att leva” eller liknande.

För det andra: Det finns två typer av skador som kan inträffa. När skadan kan uttryckas i pengar (d.v.s. skadan är ersättningsbar) är det lätt att förstå och tillämpa den allmänna definitionen: Risken är lika med den potentiella skadan multiplicerat med sannolikheten för att den inträffar.

Men det finns skador som inte kan uttryckas i pengar, t ex svårt lidande eller förlusten av människoliv. Här har många svårt att tillämpa ekvationen, vilket leder till att risken gravt underskattas – inte minst om den ligger långt fram i tiden. Skulle vi exempelvis lyckas stabilisera koldioxidhalten i atmosfären vid 450 miljondelar, vilket för närvarande är högst osäkert, uppgår ändå sannolikheten för en höjning av medeltemperaturen med 6 grader Celsius (vilket vore en katastrof) till 1,6 procent. Det låter kanske inte så allvarligt, men vem skulle sätta sig i ett flygplan om vart sextiotredje plan störtade? Och ändå skulle, i flygplansfallet, bara ett begränsat antal människor omkomma, medan 6 graders uppvärmning vore ett hårt slag mot hela mänskligheten. Man kan inte ens utesluta att en sådan uppvärmning, på grund av tröskeleffekter, kan leda till att jorden blir obeboelig. Vi skulle få en oändlig skada. Och om skadan är oändlig blir även risken oändlig, bara det finns minsta sannolikhet för att den inträffar.

När det gäller aktievärdering och investeringar brukar riskbedömningen dyka upp i främst två sammanhang:

Dels när det gäller avkastningskravet på en aktieplacering. Generellt är man överens om att aktieplaceringar ska ge högre avkastning än riskfria investeringar och därför lägger man till en riskpremie ovanpå den riskfria avkastningen. Men olika aktier innebär också olika risker och därför varierar denna riskpremie. Marknaden graderar oftast aktiernas risknivå efter volatiliteten (storleken på kurssvängningarna). För min del föredrar jag att sätta riskbetyget utifrån bolagens prognososäkerhet. I praktiken betyder det att man gör två långtidsprognoser för ett företag: en optimistisk och en pessimistisk. Man bedömer bl.a. hur stor vinsten och utdelningen blir om tio år. Gapet mellan de två utfallen bestämmer risknivån.

Den andra faktorn gäller belåningen av en aktieportfölj. Man kan ju alltid försöka höja en placerings avkastning – om man tror att den blir högre än låneräntan – genom att finansiera en del av investeringen med lånade pengar. Å andra sidan höjs då också risken för förlust och i värsta fall riskeras hela kapitalet.

Min regel i detta sammanhang är att man aldrig ska satsa mer än vad man är beredd att förlora eller, som jag brukar säga, man ska aldrig förväxla det osannolika med det omöjliga.

Hur mycket pengar har du tjänat under din karriär?

Min första aktieplacering gjorde jag 1966. Jag satsade 6 000 SEK, hälften var egen insats och hälften var lånade pengar.

Efter sex år hade kapitalet vuxit till 100 000 SEK. Då slutade jag mitt jobb och började arbeta med aktieplaceringar på heltid. När jag lämnade mina aktiva aktieinvesteringar 1987 uppgick kapitalet till ca 250 miljoner SEK.

Därefter drog jag ner riskexponeringen och har sedan dess i princip bara satsat långsiktigt på några få fastighetsaktier med låg risk. När jag startade min stiftelse Global Challenges Foundation 2012 värderades innehavet till ca 1 miljard SEK. Eftersom jag började med ett litet kapital har avkastningen varit god – ca 30% årligen under 46 år.

Vid vilken tidpunkt började du fördjupa dig kring globala risker? Var det något specifikt som inträffade eller var det successiv insikt?

Insikten om att man måste göra något åt det politiskt betingade våldet har jag burit med mig ända sedan andra världskriget. Medvetenheten om de övriga riskerna växte fram successivt. När jag slutade med mina aktiva aktieaffärer 1987 fick jag tid att läsa annat än årsredovisningar och om ekonomi.

Ursprungligen tänkte jag skriva en bok om våra moraliska beslut. Det var i början av 2000-talet. Men när jag samtidigt hade blivit medveten om att nya globala risker – som klimatförändring, andra miljöförstöringar och befolkningstillväxt – var rent av farligare än kärnvapen, insåg jag att dessa fall handlar om våra viktigaste moraliska beslut. Ursprungligen var den del som behandlade dessa globala problem tänkt som sista kapitlet i boken om moral. Men texten hade vuxit så pass att det blev en egen liten bok, Vår tids största utmaningar, som med hänsyn till ämnets brådskande karaktär publicerades först och utkom 2010. Boken om moraliska beslut kom ut ett år senare.

Vad fick dig att starta Global Challenges Foundation? Varför inte donera pengarna till någon välgörenhetsorganisation som arbetar med för dig relevanta frågor?

Jag tänkte samma sak och undersökte om det fanns någon organisation som hade samma målsättning som min planerade stiftelse. Jag kunde tyvärr inte hitta någon sådan.

Sedan diskuterade jag saken med min hustru. Jag tyckte att vi skulle donera våra 10 miljoner aktier i fastighetsbolaget Castellum – den helt övervägande delen av vår förmögenhet - till stiftelsen. Det tyckte inte min fru. Hon menade att hälften av aktierna skulle vi ge – eller testamentera – till barn och barnbarn. Resultatet blev att vi beslöt att dela upp vår förmögenhet oss emellan. Jag skänkte 5 miljoner aktier till stiftelsen, medan min fru behöll resten av aktieinnehavet.

Vad är det som driver dig i detta arbete, vad är det som ger dig motivation?

Jag har i hela mitt liv försökt att tänka logiskt och agera rationellt. När jag ser på de globala problem och de risker som mänskligheten i dag står inför ser jag bara en rationell lösning: Vi måste hitta ett nytt, effektivare sätt att samarbeta globalt. Vi lever i dag lika mycket i ett världssamhälle som i nationella samhällen. Detta betyder att alla länders invånare påverkar alla andra länders invånares livsviktiga intressen genom sina beteenden och beslut.

Exempelvis påverkar utsläpp av växthusgaser i varje enskilt land den globala klimatförändringen. Men den tekniska utvecklingen och befolkningsökningen har gått så snabbt att det världspolitiska systemet inte har hunnit anpassa sig till dagen världssamhälle. Helt suveräna nationalstater klarar inte av att hantera de globala utmaningarna på ett tillfredsställande sätt. Vi försöker lösa dagens problem med gårdagens verktyg: multilaterala förhandlingar. Resultatet blir otillräckliga och/eller alltför sena åtgärder som obönhörligen leder till ökande risker för globala katastrofer.

Om boken Vår tids största utmaningar

Världen har genomgått en exempellös förvandling de senaste hundra åren. Men befolkningsexplosionen, den oerhört snabba utvecklingen av vetenskap och teknik, liksom den förändrade livsstilen i industriländerna har också skapat stora problem och obalanser. László Szombatfalvy, som blev ett välkänt namn på den svenska aktiemarknaden på 1970-talet, pekar i boken på bristen på riskvärdering när det gäller de globala problem som nu stundar.

De risker som mänskligheten accepterar när det gäller de hot som vi står inför är många gånger större än de vi skulle acceptera inom andra områden, som exempelvis biltrafiken eller trafikflyget. I Vår tids största utmaningar identifierar, analyserar och riskvärderar Laszlo Szombatfalvy fyra megahot som mänskligheten står inför – miljöförstöringen, klimatförändringen, det politiska våldet och fattigdomen. Han skissar också på möjligheter att bemästra hoten eller åtminstone minimera riskerna.

Vårs tids största utmaningar finns utgiven på engelska, svenska, kinesiska, spanska, tyska och franska. Den andra, reviderade upplagan från 2010 finns att ladda ned som pdf här eller kan beställas från Bokus.com.