Kärnvapenkrig

Hur mycket vet vi?

De kraftfullare av dagens kärnvapen kan, beroende på sprängverkan, medföra 80 till 95 procents dödlighet inom 4 kilometers radie från detonationsstället, och mycket stora skador på upp till sex gånger så stort avstånd. I dagsläget är det USA och Ryssland som har störst arsenaler, ungefär 7 000 stridsspetsar var. Sju andra stater har eller anses allmänt ha kärnvapen: Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel. Det går i dagsläget att tänka sig olika scenarier där kärnvapen används avsiktligt. Men kärnvapen kan också sprängas oavsiktligt och utlösa ett kärnvapenkrig – något som har varit nära att hända flera gånger sedan år 1945.

Förutom förödelsen vid nedslagsplatsen kan kärnvapenexplosioner även orsaka en så kallad ”atomvinter” när moln av stoft och sulfater, som lösgörs av brinnande material, skymmer solen och kyler ned planeten i flera månader eller år. Enligt en modell skulle ett fullskaligt kärnvapenkrig med 4 000 kärnvapen inte bara leda till enorma dödstal och förintade städer, utan också alstra 150 teragram rök, vilket skulle medföra en global temperatursänkning på 8 grader I 4-5 år. Under denna tid skulle det vara mycket svårt att odla mat, och följden skulle troligen bli en period med kaos och våld, under vilken större delen av världens kvarvarande befolkning skulle dö av svält.

"Förutom förödelsen vid nedslagsstället kan kärnvapenexplosioner även orsaka en så kallad ‘atomvinter’."

Vilka är de viktigaste faktorerna som påverkar risknivåerna?

  • En fortsatt minskad kärnvapenarsenal skulle sänka den totala risken för kärnvapenkrig. Om man dessutom ägnar uppmärksamhet åt geopolitiska slitningar och fortsätter att arbeta med global rättsordning så minskas även den underliggande risken för ett avsiktligt kärnvapenkrig. Genom att kontrollera och begränsa kärnvapenspridning till nya länder begränsar man dessutom antalet potentiella kärnvapenkonflikter.
  • Risken för oavsiktlig kärnvapenanvändning beror till stor del på de beslutsrutiner som finns för avfyrning av kärnvapenrobotar. Hundratals kärnvapen står för närvarande i hög beredskap och kan användas inom några minuter från att ordern ges. Genom att bygga in längre beslutstid och bredare samråd skulle man kunna minska risken för icke auktoriserade avfyrningar på grund av feltolkning av observationer och på grund av falsklarm.
  • Genom att öka medvetenheten och kunskapen om de allvarliga effekter kärnvapen har på mänskligt liv, ekonomisk infrastruktur, samhällsordning och det globala klimatet, kan man skapa opinion för att undvika kärnvapenhot.

Kärnvapensäkerhet

För att tillverka kärnvapen behövs sällsynta material vilkas framställning i sin tur kräver sofistikerad apparatur. Det gör teoretiskt att risken för kärnvapenspridning begränsas. Men länder som har kärnvapen lagrar dessa på sätt som innebär säkerhetsproblem. Kärnteknik som används i civila syften, främst för energiframställning och medicinskt bruk, alstrar radioaktivt material som kan användas i destruktivt syfte i form av så kallade ”smutsiga bomber” som sprider radioaktivt material över stora områden. Om terrorgrupper får tag i kärntekniska material skulle de kunna angripa ett storstadsområde och, beroende på typ av bomb, orsaka många dödsfall och förorena ett område i tiotals år. Visserligen är det föga sannolikt att ett sådant scenario skulle trappas upp till ett kärnvapenkrig, men resultatet kan leda till kaos i samhällen och ekonomier.

Sannolikhet över tid

När man hör att sannolikheten för ett globalt kärnvapenkrig uppskattas till högst 1, 0,1 eller 0,01 procent om året kan man tycka att det låter betryggande lågt. Men vad händer över tid? Tänk dig att du singlar slant en gång om året. Vilken är sannolikheten för att det aldrig blir krona en enda gång under ett visst antal år? Över ett års tid är sannolikheten 50 procent. Över två år sjunker den till 25 procent. Över tre år är den 12,5 procent, över fyra år är den 6,25 procent, och så vidare längs en exponentiell kurva. Vi kan använda samma logik och tänka oss att sannolikheten för att vi inte kommer att uppleva ett kärnvapenkrig ett visst år är 99,9 procent. Den siffran sjunker längs en exponentiell kurva till strax över 99 procent över ett årtionde och ungefär 90,5 procent över hundra år. Det innebär en sannolikhet på 9,5 procent att ett globalt kärnvapenkrig ska inträffa inom 100 år.

Det finns dock två invändningar mot denna rent logiska modell. För det första: Resonemanget förutsätter att sannolikheten förblir stabil över tid – något som är föga troligt. När det gäller kärnvapenkrig kan frånvaron av incidenter till exempel öka trygghetskänslan, vilket leder till att man släpper på säkerheten, och därmed ökas risken för en incident. För det andra: Riskuppskattningar är ofta omdiskuterade redan från början, och vår förståelse för sammanlänkade orsakskedjor minskar över långa tidsperioder. Därför anges sannolikheter ofta som ett intervall och inte ett enstaka tal på grund av insikten om att alla förutsägelser, även om de är kvalificerade uppskattningar, har osäkerhetsmarginaler.

Tillbud

De farligaste kärnvapenkrigsscenarierna kan vara sådana som orsakas av en olycka eller en feltolkning av observationer. Det har skett vid ett antal tillfällen sedan 1945.

  • Under Kubakrisen i oktober 1962 angrep USA en kärnvapenbestyckad sovjetisk ubåt. Två av de tre sovjetiska befälen ville svara med att avfyra kärnvapen. Reglerna krävde att alla tre måste vara eniga. Men den tredje av befälhavarna, Vasilij Archipov, vägrade, och kan därigenom ha avvärjt ett kärnvapenkrig.
  • I september 1983 upptäckte en sovjetisk satellit att fem robotar var på väg mot Sovjetunionen. Det vakthavande befälet, Stanislav Petrov, hade några få minuter på sig att avgöra om det var ett falsklarm. Enligt reglerna borde han ha varskott sina överordnade, men han följde sin intuition och rapporterade incidenten som ett falsklarm. Senare framkom att det var solljus som reflekterades på ovansidan av molnen som hade misstagits för kärnvapenraketer.
  • I januari 1995 upptäckte rysk radar en meteorologisk forskningsraket över Norges nordkust. Operatörerna misstänkte att det var en kärnvapenrobot. President Jeltsin ska ha stått inför valet att avfyra kärnvapen som vedergällning. Han valde att inte göra det, eftersom han (helt riktigt) gissade att raketen inte var något angrepp.

Liknande tillbud i framtiden kan naturligtvis resultera i ett globalt kärnvapenkrig.

Granskad av

Kennette Benedict

Chefsrådgivare, Bulletin of Atomic Scientists

Nobuyasu Abe

Japansk ambassadör samt kommissionär vid japanska atomenergikommissionen AEC. Tidigare FN:s undergeneralsekreterare för nedrustning

Kärnvapen: Riskhantering

I dagsläget hanterar staterna risker förbundna med kärnvapen med hjälp av en rad åtgärder som sammantaget har förhindrat spridning i hela världen, men som inte har minskat risken...

Läs mer