Massförstörelsevapen

Kärnvapenkrig

Den 6 augusti 1945 sprängdes en atombomb i Hiroshima, och på en enda dag dog 70 000 människor. Totalt dog nästan halva stadens befolkning av bombens effekter – hälften av hettan, strålningen, bränderna och rasen efter explosionen, och den andra hälften innan årets slut, av skador och strålning. Det sammanlagda antalet döda blev omkring 150 000. Sedan dess har världen levt med hotet om ett krig som inte skulle likna något annat krig i historien. Spänningarna mellan kärnvapenstaterna har visserligen minskat sedan det kalla krigets slut, och vapenlagren har blivit mindre tack vare nedrustningsarbete, men faran för ett kärnvapenkrig består, och är kanske större i dag än för tio år sedan. Den omedelbara effekten skulle bli en katastrofal förintelse av liv och städer, och att människor blev svaga och sjuka eller dog av strålningen. Dessutom skulle stoftet från kärnexplosionerna kunna leda till en miniistid med dramatiska ekologiska följder, sammanbrott i jordbruket, och svältdöden för en stor del av världens befolkning.

Biologisk och kemisk krigföring

Giftiga kemikalier eller smittsamma mikroorganismer har använts som vapen för att skada eller döda människor i årtusenden – från den antika seden att förgifta fiendens brunnar och kasta pestsmittade lik över murarna på belägrade städer, till den fruktansvärda bakteriekrigföringen under andra världskriget i Asien, eller användandet av nervgas i kriget mellan Iran och Irak. Biologiska och kemiska attacker orsakar inte bara sjukdom och död, utan skapar också panik. Tills nu har förstörelsen kunnat begränsas geografiskt, men ny teknisk utveckling ger anledning till oro. Utvecklingen inom syntetisk biologi och genteknik gör det möjligt att modifiera egenskaperna hos mikroorganismer. Nya gentekniskt framtagna smittämnen som släpps ut med eller utan avsikt kan orsaka en pandemi utan historiskt motstycke.