Katastrofal klimatförändring

Vad står på spel?

Katastrofal klimatförändring anses inträffa när den globala medeltemperaturen ökar med mer än 3 °C. En sådan nivå av global uppvärmning skulle troligen innebära en allvarlig förändring i globala klimatmönster; aldrig tidigare skådad förlust av landmassa med stora flöden av klimatflyktingar som följd; avsevärda risker för den regionala och globala livsmedelssäkerheten; en kombination av höga temperaturer och luftfuktighet som hotar normala mänskliga aktiviteter; samt ett massivt artutdöende med negativa kaskadeffekter på ekosystemens funktion och tjänster som är livsviktiga för mänskligheten.

Katastrofal klimatförändring kan utlösas av att en eller flera av tröskelvärdena i jordens klimatsystem överskrids. Beslutsfattare har haft en tendens att anta att tröskelvärden har låg sannolikhet och att det finns dåligt med kunskap om dem – trots att det finns ökande bevis för att dessa tröskelvärden kan ha större sannolikhet än man tidigare trott, samt att konsekvenserna kan vara omfattande och interagera på komplexa och farliga vis, så att det finns fara för långsiktiga och oåterkalleliga förändringar. Katastrofala klimatrisker beaktas sällan i politiska diskussioner om klimatförändring.

Hur mycket vet vi?

Jordens klimat påverkas av koncentrationen av vissa gaser i atmosfären, som kallas för växthusgaser. De viktigaste av dessa är koldioxid och metan. Till följd av mänsklig aktivitet ända sedan den industriella revolutionen har koncentrationen av växthusgaser i atmosfären – som oftast anges i miljondelar av antalet molekyler, eller PPM – konstant ökat, från 280 PPM vid den industriella revolutionens början till 407 PPM år 2018. Dagens koldioxidkoncentration är den högsta på minst 800 000 år.

Klimatförändringen går allt fortare, och dess konsekvenser ökar. Det uppskattas att mänsklighetens agerande förändrar jordens klimat 170 gånger snabbare än naturliga faktorer. 2015-2019 var den varmaste femårsperioden någonsin, och 2010-2019 den varmaste tioårsperioden någonsin. Under det senaste decenniet har extremväder, isförlust, stigande havsnivåer, samt havsvärme och havsförsurning skett i allt snabbare takt.

Mänsklig aktivitet har orsakat ungefär 1,0 grads global uppvärmning jämfört med förindustriella nivåer. Om dagens politik behålls förväntas den globala temperaturen ha ökat med mer än 1,5 grad omkring år 2035, med 2 grader omkring år 2053, och med 3,2 grader omkring år 2100. Om världens länder lyckas genomföra de utsläppsminskningar de har åtagit sig enligt Parisavtalet är det sannolikt att den globala temperaturen kommer att ha ökat med 2,9 grader vid århundradets slut. De flesta av världens största utsläppsländer är inte ens på väg att uppfylla sina åtaganden.

Klimatförändring är ett ickelinjärt fenomen där tröskelvärden (tipping points) har en avgörande roll. När uppvärmningen når över en viss nivå sätter självförstärkande återkopplingsslingor igång, och koncentrationen av växthusgaser ökar snabbt. Det är fortfarande inte känt exakt vilka trösklarna och scenarierna är, men vi vet att risknivån ökar med temperaturnivån. Den senaste forskningen antyder att tröskelvärden kan överstigas även mellan nivåerna 1,5 och 2 grader. Vid 2 graders uppvärmning finns det t.ex. en sannolikhet på mellan 10 och 35 procent att Arktis blir mer eller mindre isfritt på somrarna.

" ”Risken är allvarlig att politiker och allmänhet blir mycket mindre uppmärksamma på klimatfrågor i och med de akuta och allvarliga ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av krisen.”"

Forskare kom nyligen fram till att 45 procent av alla potentiella ekologiska kollapser är sammankopplade med varandra, och kan förstärka varandra. Eller med andra ord: ”om tröskelvärden överskrids i ett system så kan det öka risken för att de överskrids i andra system”.

Att begränsa jordens temperaturökning till 1,5 grader – målet som Parisavtalet strävar efter – är därmed inte bara avgörande för att kunna rädda majoriteten av världens växt- och djurarter samt att skydda lågt belägna önationer från havsnivåökning och de fattigaste länderna från extrema klimatförhållanden. Det är också ett steg i förebyggandet av att tröskelvärden i klimatförändringen överskrids. Trots detta krävs det att länderna ökar sin ambitionsnivå mer än femfalt för att målet på 1,5 grad ska kunna nås.

Enligt 2018 års specialrapport från FN:s klimatpanel förväntas vi omkring år 2030 ha förbrukat den koldioxidbudget som måste hållas för att det ska finnas en rimlig chans (66 procent) att begränsa uppvärmningen till 1,5 grad. Panelens slutsatser kritiserades dock för att vara tilltagna i underkant. Om man beaktar en hög uppskattning av potentiella återkopplingar i det planetära systemet, så kan mänskligheten redan ha överskridit den återstående budgeten för att kunna begränsa uppvärmningen till 1,5 grader (66 % sannolikhet). Vidare gäller att de riskmildringsvägar som är kompatibla med 1,5-gradersmålet förutsätter att man använder teknik för negativa utsläpp (t.ex. bioenergiproduktion med uppfångning och lagring av koldioxid). För närvarande är framstegen inom forskning och politik på detta område mindre än vad som är önskvärt.

Tröskelvärden för klimatet

Jordens klimatsystem bildas av storskaliga komponenter som karakteriseras av tröskelbeteende, kallat tröskelelement (tipping elements). För att uttrycka det annorlunda: klimatets tröskelelement är regionöverskridande beståndsdelar i jordens klimatsystem som kan passera en tröskelnivå. Exempel på tröskelelement är Grönlands istäcke och regnskogen i Amazonas. Tröskelvärdet (tipping point) är en punkt där små kvantitativa förändringar i systemet kan utlösa en ickelinjär förändringsprocess som drivs av systeminterna återkopplingsmekanismer, och som obönhörligen leder till ett kvalitativt annorlunda tillstånd i systemet, som ofta är oåterkalleligt.

Vilka avgörande faktorer påverkar risknivåerna?

Klimatförändringen är ett mycket komplext fenomen som påverkas av många faktorer. Dessa kan vi dela in i fyra kategorier för att få en bättre bild av vilka områden det går att agera på:

  • Risken är direkt kopplad till utsläpp av växthusgaser i atmosfären på grund av mänsklig aktivitet. Koldioxid uppstår främst genom förbränning av fossila bränslen för energi och transporter. Detta påverkas i sin tur av befolkningstillväxt och ohållbara produktions- och konsumtionsmönster. Utsläpp av metan är till stor del kopplade storskalig djurindustri, som drivs av efterfrågan på kött, mejeriprodukter och ull.
  • Vissa ekosystem – i synnerhet skogar och kustnära marina ekosystem – lagrar stora mängder koldioxid. Om de förstörs kan följden bli storskaliga utsläpp av växthusgaser i atmosfären.
  • Den tredje faktorn är vår kapacitet till global samordning för att minska utsläppen. Den kan påverkas positivt om vi får en bättre förståelse av klimatrisk och tröskeleffekter i den bortre änden av fördelningen, så att insikten om hur bråttom det är ökar, med snabbare åtgärder som följd.
  • Slutligen ökar risken för katastrofal klimatförändring av otillräcklig kunskap om och förståelse av dess konsekvenser och vår sårbarhet, vilket i sin tur påverkar vår förmåga att bygga motståndskraft och återhämtningsförmåga.

Eftersom globala katastrofrisker är komplexa och har så många kopplingar till varandra måste det troligen till en integrerad forskningsagenda så att relaterade utmaningar och dilemman kan hanteras, och för att trygga den mänskliga utvecklingen och skyddet av de ickemänskliga varelser som gör att livet på planeten kan blomstra. En sådan relaterad utmaning är att man använder tekniker för att påverka solens strålning (dvs. tillför aerosoler i stratosfären) för att minska risken för katastrofal klimatförändring. Detta kan vara skadligt på andra sätt.

COVID-19-pandemins betydelse för klimatförändringen

Den globala hälsokris som orsakats av COVID-19-pandemin kommer troligen att leda till en minskning av de globala koldioxidutsläppen för 2020. Men hur påverkar pandemin klimatförändringen på medellång och lång sikt?

Det finns de som fruktar att viruset kommer att försvaga klimatarbetet. Risken är stor att politiker och allmänhet blir mycket mindre uppmärksamma på klimatfrågor i och med de akuta och allvarliga ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av krisen. År 2020 skulle det ha hållits partskonferenser för FN:s klimatkonvention och Konventionen om biologisk mångfald, men de har skjutits upp på grund av pandemin. Konferenserna är avgörande för arbetet med att mildra klimatförändringen och skydda naturen, eftersom det förväntas att man vid konferenserna kommer att presentera nya åtaganden för minskning av utsläppen, och ingå nya globala avtal om biologisk mångfald. Dessutom kan enskilda stater frestas att söka kortsiktiga lösningar med negativa följder för miljön, till exempel att släppa på miljökrav och subventionera fossilberoende industrier för att stimulera ekonomin, och därigenom prioritera ekonomisk tillväxt framför miljö- och hållbarhetshänsyn.

I slutet av mars var energibehovet och koldioxidutsläppen i Kina tillbaka på tidigare nivå, efter att utsläppen dessförinnan sjunkit med 25 %. Kina kan även komma att släppa på utsläppsbegränsningarna för att stötta drabbade bilfabrikanter. Dessutom kan krisens ekonomiska konsekvenser undergräva investeringar i ren energi och göra det ännu svårare att överföra ekonomiska resurser till utvecklingsländer för att hjälpa dem i deras arbete med att mildra klimatförändringen.

Andra anser att pandemikrisen kan bli en vändpunkt som leder till en grönare framtid, i och med att de ekonomiska stödpaket som förbereds i många länder runt om i världen ger möjlighet att ställa om ekonomier och samhällen till hållbara produktions- och konsumtionssätt.

"”... den globala uppvärmningen ger bättre förutsättningar för spridningen av vissa smittsamma sjukdomar, och luftföroreningar gör människor mer sårbara för smitta.”"

Klimatförändring, förlust av biologisk mångfald, och människors hälsa

Den globala pandemikrisen är en signal för nytänkande kring vårt förhållande till naturen och de ickemänskliga varelser som vi delar planeten med. Coronavirusets uppkomst har skyllts på antropogena ingrepp i naturen, till exempel på skogsavverkning, som även är en viktig faktor för klimatförändringen; på att vi inkräktat på djurhabitat; och på förlust av den biologiska mångfalden, som även den drivs av bland annat klimatförändringen. Pandemin är en påminnelse om att vi är sammanvävda med en värld som består av mer än bara människor. Den riktar också vår uppmärksamhet mot de viktiga kopplingarna mellan klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald, och hur de båda påverkar människors hälsa.

Genom att vi gör om vild natur till jordbruksmark, och genom att vi förändrar klimatet, tvingar vi djuren att hitta föda och skydd i närheten av människor, eller att migrera för att undkomma värmen. Därigenom skapar vi nya möjligheter för patogener att hitta nya värdar. När vi handlar med och äter vilda djur ökar vi sannolikheten för att zoonotiska virus ger sig på människor.

Även om det inte finns direkta bevis på att klimatförändringen påverkar spridningen av det nya coronaviruset, så vet vi att den globala uppvärmningen ger bättre förutsättningar för spridningen av vissa smittsamma sjukdomar, och att luftföroreningar gör människor mer sårbara för smitta. Vi vet också att när den biologiska mångfalden minskar gynnas de arter som är mest benägna att överföra sjukdomar, t.ex. fladdermöss och råttor. Eftersom fler arter utrotas nu än någonsin i mänsklighetens historia finns det stor anledning till oro. Slutligen behövs det även mer uppmärksamhet på den arktiska permafrosten, som smälter på grund av den globala uppvärmningen, och risken att virus och bakterier som finns begravda i regionen nu släpps ut till följd av detta.

Därför måste framtidens politiska beslut ta helhetshänsyn till både klimatet, biologisk mångfald och hälsoaspekter, och även till behov och rättigheter för de ickemänskliga varelser vi delar jorden med.

Granskad av

Joana Castro Pereira

Bee pollinating flower, balance of ecology

Katastrofal klimatförändring: Riskhantering

Den utmaning som klimatförändringen innebär har kallats för ett ”superlömskt problem”. Den är kopplad till allt annat: energi, markanvändning, livsmedel, vatten, transport, handel, utveckling, bostäder, investeringar, säkerhet m.m....

Läs mer