Katastrofal klimatförändring

Vad står på spel?

Katastrofal klimatförändring anses inträffa när den globala medeltemperaturen ökar med mer än 3 °C. En sådan nivå av global uppvärmning skulle troligen innebära en allvarlig förändring i globala klimatmönster; aldrig tidigare skådad förlust av landmassa med stora flöden av klimatflyktingar som följd; avsevärda risker för den regionala och globala livsmedelssäkerheten; en kombination av höga temperaturer och luftfuktighet som hotar normala mänskliga aktiviteter; samt ett massivt artutdöende med negativa kaskadeffekter på ekosystemens funktion och tjänster som är livsviktiga för mänskligheten. Katastrofal klimatförändring kan utlösas av att en eller flera av brytpunkterna (tipping points) i jordens klimatsystem överskrids. Beslutsfattare har haft en tendens att anta att brytpunkter har låg sannolikhet och att det finns dåligt med kunskap om dem – trots att det finns ökande bevis för att dessa brytpunkter kan ha större sannolikhet än man tidigare trott, samt att konsekvenserna kan vara omfattande och interagera på komplexa och farliga vis, så att det finns fara för långsiktiga och oåterkalleliga förändringar. Katastrofala klimatrisker beaktas sällan i politiska diskussioner om klimatförändring.

Hur mycket vet vi?

Jordens klimat påverkas av koncentrationen av vissa gaser i atmosfären, som kallas för växthusgaser. De viktigaste av dessa är koldioxid och metan. Till följd av mänsklig aktivitet ända sedan den industriella revolutionen har koncentrationen av växthusgaser i atmosfären – som oftast anges i miljondelar av antalet molekyler, eller PPM – konstant ökat, från 280 PPM vid den industriella revolutionens början till 407 PPM år 2018. Dagens koldioxidkoncentration är den högsta på minst 800 000 år.

Klimatförändringen går allt fortare, och dess konsekvenser ökar. Det uppskattas att mänsklighetens agerande förändrar jordens klimat 170 gånger snabbare än naturliga faktorer. 2015-2019 var den varmaste femårsperioden någonsin, och 2010-2019 den varmaste tioårsperioden någonsin. Under det senaste decenniet har extremväder, isförlust, ökande havsnivåer, samt havsvärme och havsförsurning skett i allt snabbare takt. Mänsklig aktivitet har orsakat ungefär 1,2 graders global uppvärmning jämfört med förindustriella nivåer. Om dagens politik behålls förväntas den globala temperaturen ha ökat med nära 2,9 grader fram till år 2100. Om världens länder lyckas genomföra de utsläppsminskningar de har åtagit sig enligt Parisavtalet är det sannolikt att den globala temperaturen kommer att ha ökat med 2,4 grader vid århundradets slut. Även om USA, Kina och andra länder fullt ut implementerar de mål för koldioxidneutralitet som de har annonserat eller övervägt, men ännu inte officiellt lämnat in till FN:s klimatkonvention, blir den globala uppvärmningen 2 grader fram till 2100, vilket är en bra bit över klimatavtalets 1,5-gradersmål.

Klimatförändring är ett ickelinjärt fenomen där brytpunkter (tipping points) har en avgörande roll. När uppvärmningen når över en viss nivå sätter självförstärkande återkopplingsslingor igång, och koncentrationen av växthusgaser ökar snabbt. Det är fortfarande inte känt exakt vilka trösklarna och scenarierna är, men vi vet att risknivån ökar med temperaturnivån. Den senaste forskningen antyder att brytpunkter kan överstigas även mellan nivåerna 1,5 och 2 grader. Vid 2 graders uppvärmning finns det t.ex. en sannolikhet på mellan 10 och 35 procent att Arktis blir mer eller mindre isfritt på somrarna.

"Det uppskattas att mänsklighetens agerande förändrar jordens klimat 170 gånger snabbare än naturliga faktorer."

Forskare kom nyligen fram till att 45 procent av alla potentiella ekologiska kollapser är sammankopplade med varandra, och kan förstärka varandra. Eller med andra ord: ”om brytpunkter överskrids i ett system så kan det öka risken för att de överskrids i andra system”.

Att begränsa jordens temperaturökning till 1,5 grader – målet som Parisavtalet strävar efter – är därmed inte bara avgörande för att kunna rädda majoriteten av världens växt- och djurarter samt att skydda lågt belägna önationer från havsnivåökning och de fattigaste länderna från extrema klimatförhållanden. Det är också ett steg i förebyggandet av att brytpunkter i klimatförändringen överskrids.

Enligt 2018 års specialrapport från FN:s klimatpanel förväntas vi omkring år 2030 ha förbrukat den koldioxidbudget som måste hållas för att det ska finnas en rimlig chans (66 procent) att begränsa uppvärmningen till 1,5 grad. Panelens slutsatser kritiserades dock för att vara tilltagna i underkant. Om man beaktar en hög uppskattning av potentiella återkopplingar i det planetära systemet, så kan mänskligheten redan ha överskridit den återstående budgeten för att kunna begränsa uppvärmningen till 1,5 grader (66 % sannolikhet). Vidare gäller att de riskmildringsvägar som är kompatibla med 1,5-gradersmålet förutsätter att man använder teknik för negativa utsläpp (t.ex. bioenergiproduktion med uppfångning och lagring av koldioxid). För närvarande är framstegen inom forskning och politik på detta område mindre än vad som är önskvärt.

"...om brytpunkter överskrids i ett system så kan det öka risken för att de överskrids i andra system."

Brytpunkter för klimatet

Jordens klimatsystem utgörs av storskaliga komponenter som karakteriseras av tröskelbeteende, kallat ”tipping elements” (brytpunktselement eller tröskelelement). För att uttrycka det annorlunda: Klimatets brytpunktselement är regionöverskridande beståndsdelar i jordens klimatsystem som kan passera en brytpunkt. Exempel på brytpunktselement är Grönlands istäcke och regnskogen i Amazonas. En brytpunkt (tipping point) är ”en tröskel där små kvantitativa förändringar i systemet kan utlösa en ickelinjär förändringsprocess som drivs av systeminterna återkopplingsmekanismer, och som obönhörligen leder till ett kvalitativt annorlunda tillstånd i systemet, som ofta är oåterkalleligt”.

Vilka avgörande faktorer påverkar risknivåerna?

Klimatförändringen är ett mycket komplext fenomen som påverkas av många faktorer. Dessa kan vi dela in i fyra kategorier för att få en bättre bild av vilka områden det går att agera på.

För det första är risken direkt kopplad till utsläpp av växthusgaser i atmosfären på grund av mänsklig aktivitet. Koldioxid uppstår främst genom förbränning av fossila bränslen för energi och transporter. Detta påverkas i sin tur av befolkningstillväxt och ohållbara produktions- och konsumtionsmönster. Utsläpp av metan är till stor del kopplade storskalig djurindustri, som drivs av efterfrågan på kött, mejeriprodukter och ull.

För det andra: vissa ekosystem – i synnerhet skogar och kustnära marina ekosystem – lagrar stora mängder koldioxid. Om de förstörs kan följden bli storskaliga utsläpp av växthusgaser i atmosfären.

Den tredje faktorn är vår kapacitet till global samordning för att minska utsläppen. Den kan påverkas positivt om vi får en bättre förståelse av klimatrisk och tröskeleffekter i den bortre änden av fördelningen, så att insikten om hur bråttom det är ökar, med snabbare åtgärder som följd.

Slutligen ökar risken för katastrofal klimatförändring av otillräcklig kunskap om och förståelse av dess konsekvenser och vår sårbarhet, vilket i sin tur påverkar vår förmåga att bygga motståndskraft och återhämtningsförmåga. Eftersom globala katastrofrisker är komplexa och har så många kopplingar till varandra måste det troligen till en integrerad forskningsagenda så att relaterade utmaningar och dilemman kan hanteras – t.ex. att man använder tekniker för att påverka solens strålning (dvs. tillför aerosoler i stratosfären) för att minska risken för katastrofal klimatförändring, vilket kan vara skadligt på andra sätt – och för att trygga den mänskliga utvecklingen och skyddet av de ickemänskliga varelser som gör att livet på planeten kan blomstra.

"Risken för katastrofal klimatförändring av otillräcklig kunskap om och förståelse av dess konsekvenser och vår sårbarhet, vilket i sin tur påverkar vår förmåga att bygga motståndskraft och återhämtningsförmåga."

COVID-19 - Pandemins betydelse för koldioxidutsläppen

I en rapport från Internationella energimyndigheten (IEA) år 2021 anges att det primära energibehovet föll med ca 4 % under 2020, och de globala energirelaterade koldioxidutsläppen föll med 5,8 %. Mer än halva denna utsläppsminskning orsakades av att efterfrågan på olja under år 2020 sjönk mer än någonsin tidigare (med 8,6 %), främst på grund av minskade vägtransporter och flygtrafik. Å andra sidan ökade användningen av koldioxidsnåla bränslen och koldioxidsnål teknik – andelen förnybara energikällor i den globala energimixen ökade från 27 % år 2019 till 29 % år 2020, vilket är den största årliga ökningen någonsin. COVID 19-pandemin ledde till en utsläppsminskning med nästan 2 miljarder ton koldioxid, vilket i absoluta tal är den största minskningen av globala utsläpp genom tiderna.

 

Men i takt med att pandemin tyglas och den globala ekonomin börjar röra på sig ökar utsläppen igen. I slutet av 2020 var de globala utsläppen 2 % högre än i december 2019. I Kina var utsläppen 7 % större i december 2020 än året före; i Indien nådde utsläppen högre än 2019 års nivåer i september; samma sak hände i Brasilien under senare hälften av 2020; och i USA började utsläppen i slutet av 2020 närma sig samma nivå som i december 2019. Om det inte sker strukturella förändringar under 2021 i samband med att statsledningarna försöker blåsa liv i sina ekonomier kommer utsläppen troligen att öka markant under året. Det behövs en global energiomställning.

"...global uppvärmning gör förhållandena mer gynnsamma för spridningen av vissa infektionssjukdomar och luftföroreningar gör människor mer sårbara för infektion."

Klimatförändring, förlust av biologisk mångfald, och människors hälsa

Den globala pandemikrisen är en signal för nytänkande kring vårt förhållande till naturen och de ickemänskliga varelser som vi delar planeten med. Coronavirusets uppkomst har skyllts på antropogena ingrepp i naturen, till exempel på skogsavverkning, som även är en viktig faktor för klimatförändringen; på att vi inkräktat på djurhabitat; och på förlust av den biologiska mångfalden, som även den drivs av bland annat klimatförändringen. Pandemin är en påminnelse om att vi är sammanvävda med en värld som består av mer än bara människor. Den riktar också vår uppmärksamhet mot de viktiga kopplingarna mellan klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald, och hur de båda påverkar människors hälsa.

Genom att vi gör om vild natur främst till jordbruksmark och betesmark eller för att odla djurfoder, och genom att vi förändrar klimatet, tvingar vi djuren att hitta föda och skydd i närheten av människor, eller att migrera för att undkomma värmen. Därigenom skapar vi nya möjligheter för patogener att hitta nya värdar. När vi handlar med och äter vilda djur ökar vi sannolikheten för att zoonotiska virus ska ta sig över till människor. Även om det inte finns direkta bevis på att klimatförändringen påverkar spridningen av det nya coronaviruset, så vet vi att den globala uppvärmningen ger bättre förutsättningar för spridningen av vissa smittsamma sjukdomar, och att luftföroreningar gör människor mer sårbara för smitta. Vi vet också att när den biologiska mångfalden minskar gynnas de arter som är mest benägna att överföra sjukdomar, t.ex. fladdermöss och råttor. Eftersom fler arter utrotas nu än någonsin i mänsklighetens historia finns det stor anledning till oro. Slutligen behövs det även mer uppmärksamhet på den arktiska permafrosten, som smälter på grund av den globala uppvärmningen, och risken att virus och bakterier som finns begravda i regionen nu släpps ut till följd av detta.

Därför måste framtidens politiska beslut ta helhetshänsyn till både klimatet, biologisk mångfald och hälsoaspekter, och även till behov och rättigheter för de ickemänskliga varelser vi delar jorden med.

Granskad av

Joana Castro Pereira

Bee pollinating flower, balance of ecology

Katastrofal klimatförändring: Riskhantering

Den utmaning som klimatförändringen innebär har kallats för ett ”superlömskt problem”. Den är kopplad till allt annat: energi, markanvändning, livsmedel, vatten, transport, handel, utveckling, bostäder, investeringar, säkerhet m.m....

Läs mer