Vad är global styrning

Den globala styrningen består av många olika slags aktörer som samordnar kollektivt agerande på global nivå. Målet för den globala styrningen är, enkelt uttryckt, att tillhandahålla globala kollektiva nyttigheter, främst fred och säkerhet, rättsskipnings- och medlingssystem för konflikter, fungerande marknader och enhetliga standarder för handel och industri. En avgörande global kollektiv nyttighet är hanteringen av globala katastrofrisker – inrättandet av mekanismer som i största möjliga mån kan minska sannolikheten för och konsekvenserna av alla händelser som skulle kunna orsaka 1 miljard människors död runt om i världen, eller skador i samma storleksordning. Klicka här för en lista över dessa risker.

Den organisation som idag har störst ansvar för den globala styrningen är Förenta nationerna. FN grundades 1945 i efterdyningarna av andra världskriget, för att förhindra framtida konflikter med samma omfattning. FN samlar inte världens folk direkt, utan via självständiga nationsstater, och för närvarande består organisationen av 193 medlemmar som utfärdar rekommendationer genom FN:s generalförsamling. FN:s främsta uppdrag är att bevara global fred och säkerhet, vilket främst sker genom säkerhetsrådet. Dessutom kan FN avgöra internationella juridiska frågor genom Internationella domstolen. Viktiga beslut genomförs av sekretariatet, som leds av generalsekreteraren.

Sedan starten 1945 har FN utökat sitt kärnuppdrag med en rad olika områden. Organisationen arbetar genom olika kontor och institutioner, främst för att få till stånd större gemensamt välstånd – som ett önskvärt mål i sig självt, men även som ett sätt att indirekt öka den globala stabiliteten. Ett viktigt initiativ ur den aspekten var när FN år 2015 formulerade hållbarhetsmålen, och därigenom skapade gemensamma mål för planetens kollektiva framtid.

Utanför FN finns andra institutioner med globala uppdrag som spelar en viktig roll i den globala styrningen. Bland de viktigaste är de så kallade Bretton Woods-institutionerna: Världsbanken och IMF, vars roll är att reglera den globala ekonomin och kreditmarknaderna. Just därför är dessa organisationer inte utan kritiker, och anklagas ofta för att upprätthålla den ekonomiska ojämlikheten.

Mer generellt utövas den globala styrningen av en rad organisationer som fungerar som mellanhänder. Bland dem finns organ med ansvar för regional samordning, som EU eller ASEAN, som samordnar sina medlemmars politik inom ett visst geografiskt område. Det kan även handla om strategiska eller ekonomiska initiativ som leds av ett särskilt land – till exempel NATO för USA och initiativet ”Ett bälte, en väg” för Kina – eller som mer övergripande samordnar försvar eller ekonomisk integration, till exempel APEC och ANZUS. Slutligen förlitar sig den globala styrningen på lösare normskapande forum, till exempel G20, G7 och Världsekonomiskt forum. De tar inte fram fördrag, utan erbjuder en plats för att samlas, diskutera idéer, skapa politisk samsyn och fastställa normer. Den sistnämnda kategorin kan utökas till att omfatta multiintressentsinstitutioner som har som mål att jämka samman globala standarder, till exempel Internet Engineering Taskforce (IETF) och World Wide Web Consortium (W3C).

För att sammanfatta: den globala styrningen behövs, men är splittrad och komplex, och kunskapen om den är bristfällig. Hur institutioner kan reformeras, hur alternativa institutioner kan utvecklas, och hur teknikens nya möjligheter kan användas för att förbättra styrningen, är därmed de viktigaste frågorna som Global Challenges Foundation tar upp.

Läs mer om våra partnerskap, vårt utbildningsarbete och vår forskning där vi tillsammans strävar mot detta mål.