Global styrning är ett ännu oprövat sätt att effektivare hantera globala spörsmål. I princip innebär det att världens stater ger ett överstatligt beslutande organ uppdraget att hantera ett visst eller vissa globala problem, samt förbinder sig att rätta sig efter dess beslut. Staterna avstår således ifrån den delen av sin suveränitet som avser beslut beträffande ett visst eller vissa, väl definierade, globala spörsmål till förmån för det överstatliga organet. Allt efter det nya styrorganets befattningsområde kan det innefatta ett världsparlament och en världsregering med tillhörande administrativ personal - när det gäller styrning av hela världssamhället – men kan också bestå bara av ett begränsat antal personer, när bara ett eller ett fåtal globala problem ska hanteras.

Då de flesta politiska frågor i vårt världssamhälle berör bara, eller huvudsakligen, ett enskilt land eller ett fåtals länders invånare och följaktligen också avgörs inom de berörda länderna. Men under det senaste seklet har det uppstått flera nya, stora problem och risker vilka hotar hela mänskligheten.

Under mänsklighetens historia har flera tänkare framfört idéer om global styrning. Eftersom världen först under det senaste seklet identifierat några existentiella, globala problem, är det inte så konstigt att dessa handlade mest om systemet med krig som tvistelösare. Medan de civiliserade länderna har länge sedan övergått till att låta domstolar avgöra tvister mellan parter - i stället för parternas fysiska eller ekonomiska styrkor -  så har det gamla systemet överlevt i internationella sammanhang Praktiska försök att införa global styrning gjordes dock först i de två världskrigens spår. Efter det första världskriget 1920 grundades Nationernas Förbund för fredens bevarande och upphörde fungera 1939 vid utbrottet av andra världskriget. Efter det andra världskriget och två atombomber insåg politikerna att ett kärnvapenkrig kan utrota hela mänskligheten. Då grundades Förenta Nationerna med syftet att förhindra framtida krig. På grund av stormakternas vetorätt i säkerhetsrådet blev FN en halvmesyr. FN har gjort en hel del nytta men misslyckats med sitt huvudsyfte att förhindra krig.

Under tiden har ytterligare ett antal katastrofala risker dykt upp som hotar mänsklighetens framtid. Till exempel klimatförändringen och befolkningstillväxten som dels förstärker klimatförändringen, dels minskar snabbt varje människans andel av redan knappa naturresurser. 

Hittills har vi försökt lösa dagens globala problem med gårdagens verktyg, genom  mellanstatliga överenskommelser. Men dessa förhandlingar mellan helt suveräna stater har regelmässigt misslyckats med att lösa svåra, komplexa och viktiga globala problem. Hundratals staters motstridiga egenintressen har gjort att man antingen inte kommit överens eller att kompromisslösningarna visat sig vara otillräckliga eller komma för sent. Erfarenheterna visar således att globala problem kräver globala lösningar och globala lösningar kräver ett överstatligt beslutsorgan, det vill säga global styrning. Det globala styrorganet i sin tur måste uppfylla ett antal krav för att  framgångsrikt kunna hantera de globala problemen. Det ska vara effektivt, neutralt, rättvist och förtroendeingivande; samt basera sina beslut på vetenskapliga grunder och ha mänsklighetens bästa som ledstjärna.

Det är ingen lätt uppgift att konstruera ett styrorgan som uppfyller alla dessa krav och sedan bygga in det i det befintliga världspolitiska systemet så att de kan fungera väl tillsammans. För att stimulera till tänkande kring dessa problem utlyste stiftelsen Global Challenges Foundation i november 2016 en världsomfattande pristävling om lämpliga modeller för en överstatlig organisation för hantering av de viktigaste globala riskerna. Tävlingen har rönt mycket stort intresse och resulterade i 2 702 tävlingsbidrag från 122 länder. 

Inför prisutdelningen i slutet av maj 2018 hade den internationella juryn konstaterat att inget tävlingsbidrag till fullo lyckats uppfylla samtliga tävlingskriterier. Följaktligen har inget förstapris delats ut, utan istället – i enlighet med juryns förslag – belönades tre bidrag med vardera 600 000 dollar. Sedan dess har några mindre grupper arbetat vidare med att förbättra vissa tävlingsbidrag. 

Nu har vi fått fram en modell som vi ska presentera för allmänheten. Den är kanske inte perfekt och vi hoppas att den i så fall kan förbättras genom offentlig debatt. Men vi tror att om vi hanterar de globala katastrofala riskerna huvudsakligen på det sätt som vår utvalda modell förordar, kan vi till och med chansen att komma ur vårt klimat-äventyr med en positiv nettoeffekt.