The Earth Statement

Möjligheternas år för en hållbar framtid

2015 är ett avgörande år för mänskligheten. Vår civilisation har aldrig stått inför så stora risker för sin existens som nu när klimatet förändras, den biologiska mångfalden eroderas och jordens resurser utarmas. Samtidigt har våra samhällen aldrig tidigare haft så stora chanser att öka välståndet och eliminera fattigdom. Vi har ett val: antingen påbörjar vi en gång för alla resan mot hållbarhet, eller så fortsätter vi på vår inslagna destruktiva väg. I år kommer världens makthavare att mötas tre gånger för att sätta kursen för årtionden framåt. I juli träffas stats- och regeringschefer för att diskutera utvecklingsfinansiering på FN-konferensen i Addis Abeba. I september antas FN:s hållbarhetsmål. I december förhandlar världens länder fram ett nytt globalt klimatavtal. De beslut som fattas just i år kommer att vara det arv vår generation lämnar efter sig. Om vi inte lyckas stävja klimatförändringen innebär det ett hot mot hållbarhetsmålen, mot människors levebröd i stora delar av världen, och mot våra nära och fjärran släktingars välfärd.

Nu, år 2015, är en klimatmässigt bra framtid fortfarande inom räckhåll. Om vi är djärva kan vi trygga människans utveckling. Att minska världsekonomins koldioxidutsläpp genom rättvist fördelade åtgärder är inte bara vår moraliska plikt, utan ligger också i vårt eget intresse. För att det ska lyckas måste ett koldioxidneutralt samhälle ha uppnåtts i mitten av det här århundradet eller strax därefter, så att den globala uppvärmningen stannar under 2°C, vilket alla länder kom överens om år 2010. Det är en utvecklingskurva som inte innebär ekonomisk smärta, utan ekonomiska möjligheter, framsteg och inkludering. Det är en chans som är för bra för att missa. Vi har påbörjat en innovationsresa som kan skapa en ny generation arbetstillfällen och industrier samtidigt som den stärker samhällens och människors motståndskraft världen runt.

Trösklar som inte får överskridas

Vi kan fortfarande avvärja farlig klimatförändring, men den utvecklingskurva vi ligger på idag innebär en oåterkallelig förändring av vår värld, långt över 2°C. Det är ett vågspel som kan leda in oss på helt okänt territorium, med okontrollerbara havsnivåhöjningar och ett helt annorlunda klimat, med förödande värmeböljor, ihållande torka och översvämningar av aldrig tidigare skådad omfattning. Våra samhällens grundpelare – till exempel livsmedelstillgång, infrastruktur, ekosystem och hälsa – skulle sväva i fara, och det är de fattiga och sårbara som skulle drabbas hårdast.

Den senaste forskningen pekar på att jordens system har vissa kritiska tröskelvärden som vi inte kan passera utan att orsaka dramatiska och oåterkalleliga förändringar i miljön. Vi är troligen mycket nära vissa av dem, och kan redan ha passerat ett av dem i och med att delar av Antarktis smälter. Enbart på grund av detta kan det redan vara omöjligt att förhindra att havsnivån stiger med över en meter. Att passera dessa brytpunkter kan också skapa en självförstärkande spiral av klimatförändring, så att uppvärmningen vida överstiger dagens uppskattningar. Ingen prislapp i världen kan mäta det mänskliga lidande och de förluster som skulle bli resultatet för länder, kulturer och ekosystem.

Begränsningar som behöver övervinnas

Det finns en ny global medborgarrörelse som lyssnar till forskningens evidens och kräver omedelbara klimatåtgärder. Samhällen världen över har gett politiska ledare mandat och ansvar att verka för en trygg klimatframtid nu. Med vetenskapen i ryggen, med ekonomiska bedömningar i bakhuvudet och med den moraliska plikten för ögonen uppmanar vi nu världens makthavare att arbeta för ett Parisavtal med följande åtta nödvändiga beståndsdelar, och för en tillhörande uppsättning åtgärder och planer som skulle innebära en global vändpunkt i december 2015:

Åtta nödvändiga komponenter i klimatåtgärder i Paris

  1. De regeringar som åtagit sig att begränsa den globala uppvärmningen till under 2°C måste omsätta detta i praktiken.Vi måste sträva efter att ligga så långt under denna siffra det går eftersom även en uppvärmning på 2 grader kommer att innebära betydande skador och störningar. Med dagens utvecklingskurva kommer uppvärmningen att ligga kring 4°C år 2100. Det innebär okontrollerbara förändringar i miljön. Om vi inte agerar nu finns det faktiskt en 10-procentig risk att uppvärmningen blir större än 6°C fram till år 2100. En så hög katastrofrisk skulle vi knappast acceptera på andra samhällsområden. En jämförelse: 10 procents risk motsvarar att vi skulle gå med på ungefär 10 000 flygkatastrofer runt om i världen varje dag!
  2. Den resterande globala koldioxidbudgeten – gränsen för vad vi får fortsätta släppa ut i framtiden – måste ligga en bra bit under 1 000 miljarder ton koldioxid om vi ska ha en rimlig chans att klara gränsmålet 2°C.Mänskligheten har redan släppt ut omkring 2 000 miljarder ton sedan industrialiseringens början. För att hålla koldioxidbudgeten måste vi låta minst tre fjärdedelar av alla kända fossila bränslereserver ligga kvar i jorden. Med dagens utveckling kommer vi att ha släppt ut resterande 1 000 miljarder ton koldioxid redan om 25 år.
  3. Vi måste omvandla ekonomin på djupet och sätta som globalt mål att helt sluta släppa ut växthusgaser från århundradets mitt. För att ett framtida välstånd ska vara möjligt måste processen för att minska samhällets koldioxidutsläpp börja omedelbart, och koldioxidneutralitet uppnås år 2050 eller strax efteråt. Detta långsiktiga mål är en nödvändig del av Parisavtalet, tillsammans med starka nationella åtaganden, inklusive ett pris på koldioxid liksom regelbunden översyn som ger möjlighet att höja ambitionsnivån. Subventioner av fossila bränslen måste tas bort så snart som möjligt, och investeringar måste dirigeras mot att starta en revolution inom förnybar energi så att energitillgången säkras för alla, i synnerhet de mest utsatta.
  4. För att ett globalt Parisavtal ska vara framgångsrikt är rättvis behandling ett krav. Varje land måste utforma ett handlingsprogram för utsläpp som överensstämmer med målet att eliminera koldioxidutsläppen. För rättvisans skull kan och ska rika länder och företag, som ligger i teknikens framkant, ta ledningen och eliminera koldioxidutsläppen långt före 2050. Utvecklingsländer ska utforma planer som går långt utöver vad de kan förväntas klara av på egen hand, och på så vis hoppa över ett steg på vägen in i en hållbar ekonomi med hjälp av internationell klimatfinansiering och tillgång till teknik. Att trygga rätten till utveckling för de minst utvecklade länderna (LDC-länderna) är grundläggande.
  5. För hela världens bästa måste vi sätta en våg av klimatinnovationer i rörelse och skapa universell tillgång till de lösningar som redan finns.Vi har aldrig någonsin stått inför en lika stor utmaning som klimatförändringen, och det kräver större tekniska framsteg än någonsin. Det krävs målinriktad forskning, utveckling, demonstration och spridning av koldioxidsnåla energisystem och hållbar markanvändning, och det måste byggas kapacitet för att ge även de mest utsatta tillgång till detta. Internationellt samarbete, stränga lagar och standarder och tydliga ekonomiska incitament är nödvändiga steg i denna globala omställning.
  6. Det behövs en global strategi, där kollektiva åtgärder och ökat stöd ingår, för att samhällen ska bli mindre sårbara, mer motståndskraftiga och bättre rustade att hantera förluster och skador av klimatpåverkan.En uppvärmning på 1°C har redan skett, och många samhällen har problem med vattenbrist, förändringar i nederbörd och annan påverkan. Detta hotar mänsklig utveckling i alla länder, i synnerhet bland de fattigaste och mest sårbara. En uppvärmning på 2°C eller mer skulle skapa enorma samhälleliga och ekonomiska bördor som måste axlas med internationell solidaritet.
  7. Vi måste säkra koldioxidsänkor och vitala ekosystem. Detta är lika viktigt för klimatskyddet som det är att minska utsläppen. Att hugga ner skogar och förstöra grässlätter och vattensystem är att förgöra våra bästa bundsförvanter i kampen mot klimatförändringar. För att kunna uppnå hållbarhet måste vi stärka motståndskraften hos naturliga, människostyrda ekosystem och system för livsmedelsodling, inte försvaga dem.
  8. För att vi snabbt ska kunna ställa om till koldioxidneutrala och klimatmotståndskraftiga samhällen måste vi uppbåda klimatfinansiering för utvecklingsländer i ny skala och från nya källor.Detta innebär bland annat mer offentliga medel till förmildrande och anpassande åtgärder, på en nivå som minst motsvarar det nuvarande globala officiella utvecklingsstödet (omkring 135 miljarder USD per år). Det krävs innovativa lösningar, såsom globalt finansierade rabatter på förnybar energi. Den privata sektorn måste uppmuntras att mobilisera betydligt större belopp. Regeringarna bör samråda med banker och pensionsfonder för att möjliggöra en omställning till klimatvänliga investeringar. Global och nationell klimatfinansiering måste ha verkligt genomslag, samt präglas av transparens och ansvarsutkrävande.

© The Earth Statement 2015, av Earth League: the-earth-league.org