Vid vilken tidpunkt började du fördjupa dig kring globala risker? Var det något specifikt som inträffade eller var det successiv insikt?

Insikten om att man måste göra något åt det politiskt betingade våldet har jag burit med mig ända sedan andra världskriget. Medvetenheten om de övriga riskerna växte fram successivt. När jag slutade med mina aktiva aktieaffärer 1987 fick jag tid att läsa annat än årsredovisningar och om ekonomi.

Ursprungligen tänkte jag skriva en bok om våra moraliska beslut. Det var i början av 2000-talet. Men när jag samtidigt hade blivit medveten om att nya globala risker – som klimatförändring, andra miljöförstöringar och befolkningstillväxt – var rent av farligare än kärnvapen, insåg jag att i dessa fall handlar det om våra viktigaste moraliska beslut. Ursprungligen var den del som behandlade dessa globala problem tänkt som sista kapitlet i boken om moral. Men texten hade vuxit så pass att det blev en egen liten bok, ”Vår tids största utmaningar”, som med hänsyn till ämnets brådskande karaktär publicerades först och utkom 2010. Boken om moraliska beslut kom ut ett år senare.

Vad fick dig att starta Global Challenges Foundation? Varför inte donera pengarna till någon välgörenhetsorganisation som arbetar med för dig relevanta frågor?

Jag tänkte samma sak och undersökte om det fanns någon organisation som hade samma målsättning som min planerade stiftelse. Jag kunde tyvärr inte hitta någon sådan.

Sedan diskuterade jag saken med min hustru. Jag tyckte att vi skulle donera våra 10 miljoner aktier i fastighetsbolaget Castellum – den helt övervägande delen av vår förmögenhet - till stiftelsen. Det tyckte inte min fru. Hon menade att hälften av aktierna skulle vi ge – eller testamentera – till barn och barnbarn. Resultatet blev att vi beslöt att dela upp vår förmögenhet oss emellan. Jag skänkte 5 miljoner aktier till stiftelsen, medan min fru behöll resten av aktieinnehavet.

Vad är det som driver dig i detta arbete, vad är det som ger dig motivation?

Jag har i hela mitt liv försökt att tänka logiskt och agera rationellt. När jag ser på de globala problem och de risker som mänskligheten i dag står inför ser jag bara en rationell lösning: Vi måste hitta ett nytt, effektivare sätt att samarbeta globalt. Vi lever i dag lika mycket i ett världssamhälle som i nationella samhällen. Detta betyder att alla länders invånare påverkar alla andra länders invånares livsviktiga intressen genom sina beteenden och beslut. Exempelvis påverkar utsläpp av växthusgaser i varje enskilt land den globala klimatförändringen. Men den tekniska utvecklingen och befolkningsökningen har gått så snabbt att det världspolitiska systemet inte har hunnit anpassa sig till dagen världssamhälle. Helt suveräna nationalstater klarar inte av att hantera de globala utmaningarna på ett tillfredsställande sätt. Vi försöker lösa dagens problem med gårdagens verktyg: multilaterala förhandlingar. Resultatet blir otillräckliga och/eller alltför sena åtgärder som obönhörligen leder till ökande risker för globala katastrofer.

Det gäller alltså att snarast hitta ett styrsystem som på ett effektivt och rättvist sätt kan hantera de viktigaste globala utmaningarna – till gagn för oss själva och, inte minst, till gagn för kommande generationer.

Om stiftelsens arbete kan leda oss närmare detta mål är det värt all den kraft som krävs.

Vi måste hitta ett nytt, effektivare sätt att samarbeta globalt.

Vilka är de största riskerna för mänskligheten, enligt din uppfattning?

I den stora pristävling som vi nu utlyser har vi sagt att det finns ett stort risk- och problemkomplex som världen är i akut behov av att adressera, och det består av följande utmaningar: klimatförändring, andra storskaliga miljöförstöringar, politiskt våld (inklusive kärnvapen och andra massförstörelsevapen), extrem fattigdom och den snabba befolkningstillväxten.

Enligt min uppfattning är det klimatförändringen och befolkningstillväxten som är de största riskerna för mänskligheten. Klimatförändringen för att den i värsta fall kan göra jorden obeboelig på grund av våra otillräckliga motåtgärder och/eller på grund av oförutsebara tröskeleffekter kan driva utvecklingen dit oavsett vilka motåtgärder vi vidtar.

Den enorma befolkningstillväxten – en fyrdubbling på hundra år – är huvudorsaken till dagens klimat- och miljöproblem. Och enligt FN:s prognoser väntas antalet människor öka med ytterligare 50 procent till nästa sekelskifte. Det innebär, allt annat lika, väsentligt ökade utsläpp av växthusgaser och annan miljöförstöring, liksom risk för mer politiskt våld samtidigt som möjligheterna till fattigdomsbekämpning försämras.

Utöver dessa direkta risker innebär det politiska våldet även ett mycket stort indirekt problem. Trots att alla nationer säger att de vill leva i fred, så spenderar vi dagligen nära fem miljarder dollar på att försvara oss mot varandra. Detta är världens största slöseri. Och då har vi ändå inte beaktat allt mänskligt lidande som orsakas av dödande, sårande och flyktingsströmmar. Om vi löste problemet med det politiska våldet skulle vi kunna använda lejonparten av dagens militärutgifter till att lösa de andra problemen snabbare och med betydligt mindre uppoffringar.

Varför tar dagens politiska ledare inte sitt ansvar?

Jag är säker på att flertalet av världens ledare inser problemens allvar och att riskerna snarast behöver hanteras. Klimatavtalet i Paris 2015 visar detta. Problemet för de politiska ledarna är att de är valda på kort tid och att de utvärderas på ett lokalt, inte globalt plan. En betydande del av väljarkåren saknar det globala synsättet och fokuserar på kortsiktiga och lokala problem. Politikerna försöker då lösa globala problem med multilaterala förhandlingar. Det fungerar inte eftersom dessa förhandlingar starkt influeras av nationella intressen, och om man inte nått ända fram kan man alltid skylla på andra. Ingen nationell politiker har ansvaret för hela mänsklighetens bästa.

Varför utlyser ni en pristävling för att hitta nya modeller för globalt samarbete?

För det första för att mänskligheten, av nämnda skäl, är i akut behov av en fungerande modell för ett effektivt globalt samarbete. Globala problem kräver globala lösningar som i sin tur kräver globala beslut och därmed globalt beslutande organ.

För det andra för att det idag bara finns ett fåtal förslag till modeller av detta slag, och knappast något av dem uppfyller alla krav som måste ställas på en sådan modell.  

För det tredje för att nya och bättre modeller kan starta en välbehövlig, global debatt om dels behovet av ett nytt system, dels om hur det nya systemet kan utformas optimalt.

För det fjärde är jag övertygad om att den uppfinningsrikedom och den entusiasm som tagit mänskligheten så här långt också förmår att utmejsla idéer som förhoppningsvis kan trygga vår gemensamma framtid.

Är det inte ett väldigt ambitiöst mål för en pristävling?

Med tanke på problemens många och allvarliga dimensioner liksom brådskan med att hitta en lösning, kan man rimligtvis inte ha lägre ambitioner.

Vad får dig att tro att det finns idéer i samhället som ingen har kommit på ännu?

Jag tror att man alltid har kunnat ställa den frågan. Likväl har världen genomgått en utveckling, på gott och ont, som trotsat alla föreställningar om vad som varit möjligt. Skulle vi plötsligt ha nått vägs ände? Jag tror inte det.

Jag är övertygad om att det kommer att kläckas nya idéer hela tiden så länge människor existerar och jag tror dessutom att man kan påskynda kläckandet genom gynnsamma omständigheter och spännande utmaningar.