Kan du förklara något om ditt sätt att se på risk, och hur du utvecklade din risk- och värderingsmodell? Varför hade inte någon annan kommit på detta tidigare?

Jag tror inte att mitt sätt att se på risk i grunden skiljer sig nämnvärt från hur andra gör – eller åtminstone borde det inte göra det. Det finns dock två saker som skiljer mitt förhållande till risk från ganska många andras.

För det första: När jag tar en risk vill jag veta hur stor risken är och bedöma om det är klokt att ta risken – om jag kan välja. Jag tror att alltför många hellre förtränger riskerna än att analysera dem. En del avfärdar t.o.m. riskfrågan med plattityder som ”det är riskfyllt att leva” eller liknande.

För det andra: Det finns två typer av skador som kan inträffa. När skadan kan uttryckas i pengar (d.v.s. skadan är ersättningsbar) är det lätt att förstå och tillämpa den allmänna definitionen: Risken är lika med den potentiella skadan multiplicerat med sannolikheten för att den inträffar.

Men det finns skador som inte kan uttryckas i pengar, t ex svårt lidande eller förlusten av människoliv. Här har många svårt att tillämpa ekvationen, vilket leder till att risken gravt underskattas – inte minst om den ligger långt fram i tiden. Skulle vi exempelvis lyckas stabilisera koldioxidhalten i atmosfären vid 450 miljondelar, vilket för närvarande är högst osäkert, uppgår ändå sannolikheten för en höjning av medeltemperaturen med 6 grader Celsius (vilket vore en katastrof) till 1,6 procent. Det låter kanske inte så allvarligt, men vem skulle sätta sig i ett flygplan om vart sextiotredje plan störtade? Och ändå skulle, i flygplansfallet, bara ett begränsat antal människor omkomma, medan 6 graders uppvärmning vore ett hårt slag mot hela mänskligheten. Man kan inte ens utesluta att en sådan uppvärmning, på grund av tröskeleffekter, kan leda till att jorden blir obeboelig. Vi skulle få en oändlig skada. Och om skadan är oändlig blir även risken oändlig, bara det finns minsta sannolikhet för att den inträffar.

När det gäller aktievärdering och investeringar brukar riskbedömningen dyka upp i främst två sammanhang:

Dels när det gäller avkastningskravet på en aktieplacering. Generellt är man överens om att aktieplaceringar ska ge högre avkastning än riskfria investeringar och därför lägger man till en riskpremie ovanpå den riskfria avkastningen. Men olika aktier innebär också olika risker och därför varierar denna riskpremie. Marknaden graderar oftast aktiernas risknivå efter volatiliteten (storleken på kurssvängningarna). För min del föredrar jag att sätta riskbetyget utifrån bolagens prognososäkerhet. I praktiken betyder det att man gör två långtidsprognoser för ett företag: en optimistisk och en pessimistisk. Man bedömer bl.a. hur stor vinsten och utdelningen blir om t.ex. fem år. Gapet mellan de två utfallen bestämmer risknivån.

Den andra faktorn gäller belåningen av en aktieportfölj. Man kan ju alltid försöka höja en placerings avkastning – om man tror att den blir högre än låneräntan – genom att finansiera en del av investeringen med lånade pengar. Å andra sidan höjs då också risken för förlust och i värsta fall riskeras hela kapitalet.

Min regel i detta sammanhang är att man aldrig ska satsa mer än vad man är beredd att förlora eller, som jag brukar säga, man ska aldrig förväxla det osannolika med det omöjliga.

Man ska aldrig satsa mer än vad man är beredd att förlora eller, som jag brukar säga, man ska aldrig förväxla det osannolika med det omöjliga.

Hur mycket pengar har du tjänat under din karriär?

Min första aktieplacering gjorde jag 1966. Jag satsade 6 000 SEK, hälften var egen insats och hälften var lånade pengar. När jag slutade med aktiv portföljförvaltning 1987 uppgick kapitalet till ca 250 miljoner SEK. Sedan dess har jag i princip bara satsat långsiktigt på några få fastighetsaktier med låg risk. När jag startade min stiftelse Global Challenges Foundation 2012 värderades innehavet till ca 1 miljard SEK. Eftersom jag började med ett mycket litet kapital har avkastningen varit god – ca 30% årligen under 46 år.