Berätta lite om ditt tidiga liv, när du växte upp i Ungern. Hur var dina familjeförhållanden och vilka faktorer påverkade dig?

Jag växte upp som sladdbarn i en medelklassfamilj, med en sex år äldre bror och tre ännu äldre systrar. Min mor var hemmafru och min far började som läroverkslärare och var vid pensioneringen departementsråd i utbildningsministeriet. Jag tror att jag blev mest påverkad av att min far minst en gång i veckan brukade sätta sig bredvid min säng på kvällen – när jag var mellan ca 6 och 15 år – och sade att vi kunde ”diskutera” om jag hade lust till det. Jag kunde fråga honom om vad som helst som jag hade funderat över eller ville veta. Samtalen – om allt från evighetsmaskiner till rättvisan – tog omkring en timme. Jag tror att dessa stunder väsentligt har påverkat mitt tänkande under hela livet.

Vilken inverkan hade andra världskriget på dig?

Andra världskriget dominerade min tonårstid. Jag tog studenten 1945, några månader före krigsslutet. Min bror dog i ett ryskt arbetsläger i sviterna av kriget. Budapest var under två månader en belägrad och ett flertal gånger även flygbombad stad, så jag fick uppleva krigets prövningar för de civila. Jag övertygades om att det varken finns humana eller rättvisa krig och jag trodde och hoppades att atombombernas existens skulle innebära slutet för alla krig.

Hur var det att se tillkomsten av en ny global organisation (FN) – ett system som växte fram ut andra världskrigets ruiner?

Jag tyckte att det var helt naturligt att man skapade en världsorganisation med syftet att förhindra alla framtida krig. Tyvärr har det blivit en halvmesyr som inte förmått leva upp till detta mål. Min slutsats – sent omsider – är att inget styrsystem kan garantera att vi slipper framtida krig– såvida vi inte genomför en global och total nedrustning.

Vi vet att du arbetade som trollkarl – kan du berätta lite mer om det?

Efter studenten läste jag juridik i tre år. Jag ville bli domare. Men plötsligt, cirka ett och ett halvt år före examen, sattes det upp ett meddelande på universitetets anslagstavla med en lista på ca 20 böcker i marxism-leninism som alla studenter måste läsa in och tenteras i innan de kunde få sina diplom. Därmed var politiseringen av juristyrket uppenbar. Jag vände på klacken och avbröt studierna. I stället skrev jag in mig på den statliga artistakademins trollerilinje. Trolleri hade tidigare varit min hobby. Artistyrket var det minst politiserade i det dåvarande Ungern. Ett par år senare var jag utexaminerad, professionell trollkarl, vilket jag nästan kunde försörja mig på. Vid sidan av detta handlade jag med begagnade böcker, min andra hobby. Verksamheten bedrev jag i mitt lilla ”antikvariat” - inhyst i mitt sovrum.

Eftersom trollkarlar förväntas göra det omöjliga, funderar en trollkarl inte så mycket på om någonting är genomförbart utan fokuserar på hur det vore möjligt att göra det.

Trolleriet har också en annan dimension. Eftersom trollkarlar förväntas göra det omöjliga, funderar en trollkarl inte så mycket på om någonting är genomförbart utan fokuserar på hur det vore möjligt att göra det.

Hur påverkade händelserna i Ungern 1956 dig? Varför reste du till Sverige och hur upplevde du ankomsten dit?

1956 var de flesta ordentligt trötta på kommunismen. Revolten gav mig en oväntad möjlighet att lämna systemet. Att jag valde att söka mig till Sverige – två av mina systrar flydde till USA – berodde främst på att vi kände ett mycket trevligt gammalt, judiskt par som bodde i samma hus. Deras yngre kvinnliga släkting fick komma från koncentrationslägret i Tyskland direkt till Sverige, gifte sig och levde i Stockholm. Hon brukade besöka det gamla paret och berätta om förhållandena i Sverige, som jag tyckte lät mycket sympatiska. Dessutom låg ju Stockholm bara en tvåtimmars flygresa från Budapest.

Ankomsten till Sverige och de första månaderna i flyktingläger var helt problemfria och över förväntan. Det enda som saknades var undervisning i svenska. Jag kände mig dövstum. Jag kunde ingen engelska (i skolan läste jag bara latin, tyska och franska) och mitt enda hjälpmedel var en ungersk-svensk ordlista med ca 600 ord. Jag var därför i stor utsträckning hänvisad till naturmetoden, d.v.s. att lyssna och läsa och därefter försöka gissa betydelsen.

Hur etablerade du dig i Sverige? Hur försörjde du dig?

Under de första tre åren arbetade jag som tryckeri- och lagerbiträde och drygade sporadiskt ut inkomsten som trollkarl på kvällarna. När mina språkfärdigheter var tillräckliga läste jag en ettårig kurs på ett handelsinstitut, vilket ledde till en anställning på Svenska Shells redovisningsavdelning. På kvällarna läste jag en kurs i företagsekonomi per korrespondens. Tack vare detta blev jag intresserad av aktier och 1966 började jag göra börsaffärer i mycket blygsam skala. År 1972 – när jag hade tjänat ihop hundratusen kronor i startkapital – sa jag upp min anställning och började ägna all min tid åt finansanalys och investeringar i aktier. Under ett antal år var jag också extern medarbetare i en affärstidning, där jag skrev företagsanalyser. Jag var även delägare i en fondkommissionärsfirma.

År 1987 insåg jag att jag hade mera kapital än vad jag och min familj behövde och att jag ville ägna mig åt andra saker än att tjäna pengar. Samtidigt tyckte jag att kursnivåerna på börsen var tillräckligt höga, så jag avvecklade min aktiva börsportfölj – lyckligtvis strax före den stora börskraschen.