Världens ledande forskare har identifierat ett tiotal s.k. globala katastrofala risker, d.v.s. risker som kan hota existensen för minst en tiondel av jordens befolkning.

Riskerna kan delas in i några huvudgrupper:

  • Befintliga risker som har skapats av människans handlande. Hit hör klimat- och andra miljörisker, liksom hoten från massförstörelsevapen (nukleära, kemiska och biologiska). Gemensamt för dessa är att människan fortfarande kan agera för att reducera, och helst, avveckla dem.
  • Framväxande risker. Hit hör framtida risker som också skapas av människor, nämligen artificiell intelligens, nanoteknik och bioteknik. Forskningen inom dessa områden sker för att förbättra människans levnadsförhållanden. Det finns dock en ökad insikt om att utvecklingen är förknippade med stora, potentiella risker och därför bör den följas noggrant.
  • Naturkatastrofer. Asteroider, supervulkaner och pandemier har orsakat katastrofala skador historiskt. Dessa risker kännetecknas av att de huvudsakligen ligger utanför människans kontroll, men att mänskligt agerande och globalt samarbete kan reducera riskerna och/eller deras effekter.

Stiftelsen har valt att, i ett första skede, koncentrera sitt arbete kring tre stora globala risker med två bakomliggande stora problemområden.

De tre riskerna är:

  • Klimatförändringen, som är den största oh mest kända risken som kan hota hela mänsklighetens existens. I Parisavtalet från 2015 har majoriteten av världens statschefer förbundit sig att verka för att den globala uppvärmningen stannar vid 1,5 - 2,0 grader, jämfört med den förindustriella nivån. Om detta lyckas är dock minst lika osäkert – särskilt om USA står fast vid sitt beslut att lämna överenskommelsen – som att en begränsning av uppvärmning till 2 grader borgar för att vi inte får storskaliga klimatkatastrofer.
  • Andra storskaliga miljöförstörelser. Jordens ekosystem är basen för mänskligt liv på jorden, men överutnyttjande av flera naturresurser och annan miljöförstöring hotar på längre sikt bl. a. livsmedels- och vattenförsörjningen liksom ekosystemets motståndskraft.
  • Politiskt betingat våld. Det politiska våldet tar sig många uttryck: Krig mellan nationer, inbördeskrig, folkmord och folkfördrivning. Under de senaste decennierna har det också resulterat i en omfattande, ofrivillig och svårhanterbar migration. Kring detta finns också det latenta hotet om att vissa stater kan använda massförstörelsevapen. Det handlar om såväl nukleära som kemiska och biologiska vapen.

De två bakomliggande problemen är:

  • Extrem fattigdom. Detta är inget hot, utan en pågående katastrof. Idag lever ca tio procent av världens befolkning i extrem fattigdom, d.v.s. de har mindre än 1,90 US-dollar för sin dagliga försörjning. En betydande del av de fattiga saknar dessutom rent vatten och grundläggande hälsovård. Den kanske mest tragiska effekten är att dagligen dör ca 16 000 barn före fem års ålder, huvudsakligen på grund av orsaker som hade kunnat förebyggas.
  • Befolkningstillväxten.  Enligt FNs senaste prognos förväntas jordens befolkning öka från dagens ca 7,5 till 11,2 miljarder människor år 2100. De största ökningarna väntas ske i ett antal fattiga länder. En sådan utveckling skulle inte bara bli ett enormt problem i fattigdomsbekämpningen, det skulle också väsentligt öka de andra globala riskerna och kunna föranleda migrationsrörelser av aldrig skådad omfattning.

Dessa fem huvudutmaningar är dessutom inbördes beroende och påverkar varandra negativt, vilket förstärker kravet på omedelbara, gemensamma åtgärder av världens stater. Eftersom det handlar om de största hoten mot mänskligheten borde frågan ligga högst på den internationella politiska agendan för att skydda nuvarande och framtida generationer.

Så är inte fallet. Det globala system som skapats för att hantera globala problem – främst Förenta Nationerna och dess underorganisationer – klarar inte att göra detta på på ett effektivt och rättvist sätt. De hittills vidtagna och beslutade åtgärderna för att möta de största riskerna har varit otillräckliga, huvudsakligen av två skäl:

  • Underskattning av riskernas och problemens dimensioner på grund av otillräckliga kunskaper och bristfälliga eller obefintliga risk- och problemanalyser.   
  • Det internationella politiska systemet har ännu inte anpassat sig till dagens världssamhälle.

Underskattning av riskerna och problemen

De tre mest underskattade riskerna och problemen är enligt Stiftelsens uppfattning klimatförändringen, det politiska våldet och befolkningstillväxten.

Klimatförändringen är visserligen ett problem som erkänns av nästan alla, men den är ändå underskattad, huvudsakligen av följande fyra skäl:

  • Få människor beaktar de tröskeleffekter som finns inbyggda i det ekologiska systemet. En del av dessa är förutsebara, andra inte. I forskarnas rapporter och prognoser inkluderas inte ens de förutsebara tröskeleffekterna om sannolikheten för att de inträffar inte är beräkningsbar med rimlig säkerhet - trots att tröskeleffekterna kan bli katastrofala. (Ett exempel är att permafrosten tinar upp släpper ut metangaser, vilket i värsta fall kan starta en självdrivande uppvärmning.) Slutresultatet blir att utfallen regelmässigt blir sämre jämfört med forskarnas prognoser.  Om de oförutsebara tröskeleffekterna vet man bara att de finns, men inget mer. 
  • På grund av tröskeleffekter kan vi inte ens vara helt säkra på att vi undviker förödande klimatkatastrofer även om vi så snabbt som möjligt gör allt som står i vår makt för att stoppa vidare utsläpp av växthusgaser. Vi är idag redan i riskzonen samtidigt som den befintliga risken för katastrofer ökar varje dag.
  • De flesta människor tar inte klimatrisker på allvar om de potentiella skadorna är mycket stora om samtidigt sannolikheten för att de inträffar bedöms som liten. Om man t.ex. lyckas stabilisera växthusgashalten i atmosfären på 450 miljondels-nivån – ett snarare optimistiskt än pessimistiskt antagande - blir enligt beräkningarna sannolikheten 1,6 procent för en temperaturhöjning med 6 grader, något som skulle medföra katastrofala klimateffekter. En sannolikhet på 1,6 procent kanske i förstone låter försumbar, men vid närmare eftertanke: vem skulle sätta sig på ett flygplan om vart sextionde plan skulle störta?
  • Slutligen tror många, p.g.a. att de värsta effekterna av klimatförändringen väntas inträffa först på längre sikt, att det inte är någon brådska med åtgärder mot klimathotet. Tids nog hittar man bättre lösningar, menar de. Men att sätta mänsklighetens framtid på spel på så osäkra grunder vore verkligen lättsinnigt. Och i realiteten, som vi noterade ovan, befinner vi oss redan i riskzonen och all fördröjning av effektiva åtgärder ökar riskerna.

Det politiska våldet är det riskkomplex som allmänheten är mest införstådd med. Ändå underskattas dess betydelse – inte minst dess bieffekter - av följande skäl:

  • Kärnvapen har inte använts sedan 1945, något som invaggat många i falsk säkerhet. Men en kärnvapenkonflikt har varit väldigt nära flera gånger (ibland var det rena turen att en katastrof kunde undvikas) och antalet kärnvapenstater har ökat betydligt sedan dess. Dessutom förefaller det helt osannolikt att en total kärnvapennedrustning kan komma till stånd så länge USA är helt dominerande när det gäller konventionella vapen. Så länge de övriga staterna bara har kärnvapen att hota USA med, tycks enda sättet att avskaffa kärnvapen vara en total, global nedrustning.
  • Många tänker inte på tillkomsten och utvecklingen av andra, relativt enkla och billigare biologiska och kemiska massförstörelsevapen.
  • Till detta kommer den indirekta psykologiska effekten. Risken för att bli utsatt för väpnat våld från andra stater skapar misstänksamhet, rädsla och hat mellan nationer. Därmed försämras förutsättningarna för samförstånd och samarbete mellan staterna, vilket skulle krävas för att effektivt kunna möta de gemensamma, globala utmaningarna som mänskligheten står inför.
  • Det politiska våldet och dess följder skapar hela tiden nya, akuta problem som måste åtgärdas av världens politiker - ackompanjerat av ett ständigt nyhetsflöde med rubriker om krig, attentat, flyktingströmmar m.m. Därmed dras även allmänhetens uppmärksamhet bort från större, långsiktigt viktiga problem.
  • Oerhörda mänskliga och materiella resurser spenderas idag av världens stater på militärutgifter – år 2016 uppgick de till 1 680 miljarder USD. Trots att i princip alla jordens stater säger sig vilja ha fred, spenderas alltså dagligen motsvarande nära 5 miljarder US-dollar på att nationerna ska kunna försvara sig mot varandra. Detta har betecknats som världens största slöseri. Om man t.ex. fick till stånd en global nedrustning skulle en global ordningsstyrka kunna garantera alla nationers och folkgruppers säkerhet för en bråkdel av detta belopp. Resten av resurserna skulle kunna användas till att avvärja eller minska de globala riskerna och lösningar av övriga gemensamma problem.

Den oerhört snabba befolkningsökningen har inte ens kommit upp på den politiska agendan, trots FN:s illavarslande prognos. Detta kan tyckas obegripligt mot bakgrund av politikers unisona tal om mänskliga rättigheter och om alla människors lika värde liksom det faktum att jordens resurser inte räcker till västerländsk levnadsstandard ens för dagens befolkning. Ett motargument brukar vara förhoppningen om att den fortsatta utvecklingen av vetenskap och teknik löser detta problem, men att chansa på ett så osäkert kort innebär ett oförsvarligt hasardspel med mänsklighetens framtid som insats.

Den mest sannolika förklaringen till att politikerna negligerar detta väldigt viktiga problem är att politikerna väljs på basis av deras kunskaper och idéer om nationella, aktuella problem och att de, rent allmänt, inte har tid, ork eller motivation nog att sätta sig in tillräckligt i alla globala problem med längre tidsaspekt än gällande valperiod. 

Det politiska systemet har inte anpassats till dagens världssamhälle

Världssamhällets struktur har förändrats dramatiskt under det senaste århundradet. I dag lever vi alla inte enbart i nationella samhällen utan i allt högre utsträckning i ett globaliserat världssamhälle, oavsett om vi vill det eller inte. Den kanske viktigaste effekten av globaliseringen är vårt nya, globala, ömsesidiga beroende av varandra. I dag kan alla människors beteenden och beslut i alla länder påverka alla andra människors livsviktiga intressen, var de än befinner sig. Utsläpp av växthusgaser – till exempel - påverkar, oavsett var de sker, klimatförändringen på hela jorden.

I flera avseenden lider vårt världssamhälle av typiska u-landssjukdomar, såsom politisk instabilitet och bristfälliga samhällsinstitutioner. Symptomen visar tydligt att världssamhället har mycket stora brister jämfört med de allra flesta nationella samhällen. Ett utvecklat nationellt samhälle skulle knappast låta en livsfarlig, lokal miljöförstörelse fortgå decennium efter decennium, vilket är fallet när världssamhället accepterar utsläppen av växthusgaser. Och vilket civiliserat nationellt samhälle skulle tillåta att tvister avgörs av parternas fysiska eller ekonomiska styrkeförhållanden istället för av domstolar? Eller vilket utvecklat nationalsamhälle skulle låta vart tionde medborgare leva i eller dö av extrem fattigdom? Vårt världssamhälle gör det.

Det nuvarande systemet för att hantera globala risker skapades under helt andra förutsättningar efter andra världskriget. Detta system är dock inte längre skickat att hantera 2000-talets problem och risker som kan drabba människor varsomhelst på jorden. I brist på bättre alternativ försöker därför politikerna lösa dagens problem med gårdagens verktyg, d.v.s. med multilaterala förhandlingar som i alltför hög grad påverkas av nationella, kortsiktiga intressen. Följden blir att de nödvändiga åtgärderna antingen uteblir eller kommer för sent, medan riskerna blir större.

I dagens system utkrävs inget ansvar hos de nationella politikerna för att bevaka hela mänsklighetens bästa och de saknar också befogenheter att fatta och genomdriva beslut för lösning av globala problem och risker. Därmed saknas en politisk ledning i världssamhället som kan hantera de globala utmaningarna på ett effektivt och rättvist sätt i en problemtyngd värld med en mångfacetterad och splittrad struktur.